På onsdag ska vi bli föräldrar, och inte ens katterna kan han mata, hur jävla svårt kan det vara?? Det är bara torrfoder. Nä istället åker han iväg och katterna kommer jamandes upp till mig och jamar å jamar å jamar å jamar för de är hungriga. Och inte faan väckte han mig när han åkte heller. Jag menar hur svårt kan det vara att väcka mig så man kan kanske äta lite frukost ihop? Nä som vanligt får jag ta hand om allt. Antar att jag får ta hand om barnet 100% oxå, trots jag ska få kejsarsnitt och inte kommer få göra något de första dagarna.

Jag är förbannad, ja det är jag. ?? nästan så man börjar ångra sig, att han kanske inte är mogen att bli förälder än.

Asså, i dag mår jag skit!!! Sover inte är inte hungrig längre. Bäbisen har verkat bosatt sig i den övre delen av revbenen. Har halsbränna från helvetet och jag vill inte detta längre!!!! Ja jag sitter här och tycker synd om mig, men jag orkar snart inte mer. Jag orkar inte ha ont längre, jag orkar inte vara fet längre. JAG ORKAR INTE MER!!!!!!!!'

Men det är bara gnäll från min sida, måste få göra det med. Min underbara sambo verkar inte bry sig om hur jag mår utan är bara intresserad av att vi snart blir föräldrar. ? men jag vill få fotmassage, få middagen serverad, slippa höra gnäll om att det inte är dammsugit på ett par dagar. ?vad ska jag göra för att bli sedd, trodde nog att det skulle bli annorlunda. Men jag har nog fruktansvärt fel!!!!!!
Och jag börjar undrar omböjas gjorde fel att bli gravid.

Så jag har varit grinig de senaste dagarna, ovissheten äter upp mig inifrån. Men nu är det bra igen, jag har kontroll igen.

I förra veckan fick jag reda på att min bäbis ligger åt fel håll och den barnmorskan jag hade då var vidrig, totalt oengagerad. Jag kände att all kontroll försvann. Men efter det påtvingade vändningsförsöket där läkaren lyssnade på mig och kände efter insåg att det var gör sent att göra vändningen. Så jag fick då ett datum som bäbisen kommer ut på. Jag är lättad att jag slapp muskelavslappnande medlet som jag inte tål och återfick kontrollen.
Den 3/9 firar vi att vår bäbis kommer ut.

Men idag mår jag sådär, allt klämmande på magen resulterade i att jag har ont idag. Men bara när jag rör på mig så det är inga värkar på det viset.

I dag har gått i slapphetens tecken, har ingen som helt ork kvar. Men det är väl helt normalt för denna tiden. Men nu får liten allt ta och komma ut, är lite ganska mycket trött på detta nu. Det som är värst är att revbenen är super ömma och gör ont att andas.

Idag höll jag alla tummar på att det gick att tvätta lammskinnet. So far so good. Men nu luktar det blöt får i källaren ???

Jag hoppas att morgondagen blir lite bättre, ska packa min bb väska för man vet ju aldrig.

Jaha då har man hittat hit igen och jag tror jag behöver skriva av mig lite. Mycket har hänt sedan jag skrev sist, massa roliga saker men även ganska mycket jobbiga saker.

Jag vet att jag satsad på att gå ner i vikt till sommaren 2014 och var rätt så motiverad, men ja det höll inte alls, jag blev gravis och ja...jag har gått upp några kilon istället, inget jag knte så lång tid kvar tills den lille ska titta ut men det kommer vi till sen.

Både jag å sambon tycker detta ska bli kul, men långt i från alla är glada över vårt beslut (känns det som).
Jag plussade 10/1 2014, jag är livrädd samtidigt som jag är super lycklig, men det är nog en vanlig reaktion. Tänkte att den stundande sommaren kommer va kanon att vara gravid i, men oj va fel jag hade. Asså jo jätte gött att inte behöva tunga vinterkläder, men rekordvärme va nästan mer än vad jag klarade av. Tycker fortfarande att det är för varmt än trots det ihållande regnet å temperatur skillnaden.
Det slumpades så att jag blev arbetslös och kunde påbörja akassa lägligt eller vad man nu säger och för en gångs skull är arbetsförmedlingen på min skda, de låter mig bara vara halv aktiv (behöver inte springa på möten å sånt) helt okej så länge jag skickar in aktivitets rapporter som jag ska.

Nu är jag i 8:e månaden, känner mig som en val, ser ut som en barbapappa, mår så där och har ork som ett urladdat batteri. Inte så glamoröst alls. Jag väntar fortfarande på att känna den där underbara känslan som gravida påstår att de får. Som fortfarande inte inställt sig. Jag är faktiskt besviken, riktigt besviken. Men enligt beräkningarna är det bara 24 dagar kvar innan beräknad födsel. Och så länge kan jag väl härda ut, men säkert kommer jag gå över tiden, nä varför skulle någonting gå enligt mina planer. Antar att ni märker en del bitterhet, ja det kan man säga, allt kan jag inte skriva än får vänta några dagar till.

Nä barnet är välkommet, vi älskar vår "turbo" och vi längtar efter att få veta vem som gömt sig där, vi har fortfarande inte tagit reda på könet än. Och allt praktiskt är klart: barn rummet, säng, skötbord, kläder, barnvagn, babysitter, babyskydd osv. Nu väntar vi bara, eller jag, sambon får snällt jobba.

Nu hoppas jag tiden flyger fram, längtar efter att må bättre och få rå om vår lilla bäbis.