Jaha då är den 3/9 i morgon.. och ja nu börjar jag bli nervös. i morgon kommer jag bli mamma, i morgon ändras mitt liv helt och hållet och jag vet inte riktigt om jag är beredd på detta.

Men kan man vara det? beredd på hur det blir med det första barnet? allt är så.... jag vet inte.  Jag fattar ju att jag inte kan ångra mig, men jag vet inte riktigt hur jag kännder för detta. Jag vill ha barn med mannen jag älskar det är inte det, jag vill starta en familj så det är inte det heller. jag är väl lite rädd som alla andra, tänk om jag får en sån depression, eller att det inte funkar mellan mig och sambon.

Nä det är nog ingen fara, men jag tror att alla tankar kommit bara för att allt blev lite för dramatiskt för min del.

Att bäbisen inte vände sig, och nu ska jag opereras/snittas i morgon och jag är livrädd för det.

nä nu får jag gå och göra mat, sambon kommer hem snart och jag får inte äta efter kl 20.